Under morgonpromenaden så fortsätter jag  lyssna på Camilla Läckbergs  Sjöjungfrun. Och jag slås att det är samma upplägg om den tidigare Tyskungen jag lyssnat igenom. Det handlar inte om män, det handlar om kvinnor. Av en kvinna, om kvinnor. Det är väldigt lite om hur männen går ut på puben, åker på dragracing, mekar med bilen eller annat som en man kan gilla. Mer är det om vem som ska hämta på dagis, hur könsfördelningen ska vara hemma och om hur otrogen en man kan vara.

Mest tydligt blir det när Patrik som utreder ett försvinnande besöker ”utan att riktigt veta varför” den troligen blivande änkan för att ”skapa sig en bild” av den försvunne. Han blir bjuden på tårta till frukost som han givetvis inte vill ha men ”tvingas” äta. Han ber att få gå runt i huset och även att bli lämnad ensam. Han hamnar i sängkammaren och i deras garderober. Där hittar han ”bilden” av den försvunne. Inte i CD-hyllan. Inte i videohyllan. Inte i garaget. Inte vid gräsklipparen. Inte i tvättstugan. Inte i pannrummet eller vedbacken eller någon annanstans. I klädgarderoben, där fanns sanningen om den försvunne.

Jo, jag blir nog lite trött på det ständiga skrivandet om manligt och kvinnligt. Det är givetvis inte oviktigt men det tar så stor plats. Men det är nog där hon är Camillan, hon skriver om det som är viktigt för henne själv. Till och med Mellberg, den buttre chefen går nu med barnvagn till synes helt förvandlad.

Det som räddar mig kvar i lyssnandet är Katarina som läser så fantastiskt bra. Bara det är värt en hel del.

Detta inlägg är givetvis en förenkling av boken likaväl som skrivandet om män och kvinnor alltid blir detsamma.

 

M

8 oktober 2008 09:14

Jag håller med dig fullständigt. Jag läste att dagens deckarförfattare skriver på kontrakt om att ge ut serier om fem-sju böcker. Det är alltså minimum. Det bäddar onekligen för urvattning - både när det gäller story och karaktärer. Mellberg är uppfriskande politiskt inkorrekt, men hans personlighet håller inte för sju böcker. Kanske inte ens för tre. Antingen borde han bli frälst på riktigt och genomgå en transformation, eller så borde han få annat jobb så att hans chefsposition kan fyllas av en annan klyscha. Bara en tanke = )

http://kulturkofta.blogspot.com

 

Leffe själv

8 oktober 2008 16:04

Tack! Den kommentaren värmde.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

It's time to move on. En replik från filmen Priest. Jag lämnar nu bloggagratis till förmån för ett betydligt mer kraftfullt bloggverktyg. Tack för den tid som varit! Jag har dessutom registrerat in en egen domän. Försöker satsa lite så att säga. ...

Jag jobbar med annat. Förbereder en flytt i bloggvärlden. Till ett vida mer kraftfullt verktyg som jag mest av en händelse upptäckte. Det kommer. Men där kommer inte att stå "under construction". När den kommer kommer den att vara färdig, iaf till de...

Vi åkte iväg fyra grabbar i sina bästa år för att kolla på Daniel. Ja, James alltså. Det var en rätt så OK film. Han är så duktig. Löser saker så fint med sitt våld. Lite ojämn i tempo var den tycker jag. Det smäller och är högsta fart ena stunden me...

Lyssnar lite på Mammas nya kille. Det är både pinsamt, fyndigt, plumpt, barnsligt, humorfyllt och alldeles underbart. Allt är givetvis inte bra men mycket är det. Lite försynt kan man ju undra hur deras hjärnor ser ut på insidan... Lite annorlunda ka...

Besöker premiären på Piteå modellförarklubbs inomhusflyg i Hortlax sporthall. Har med mig en helt ny kärra som jag premiärflög. Den gick OK. Trevlig och säker kändes den även om jag själv upplevde mig en aning ringrostig. Inomhusflyg är något helt an...