Jag sitter på patrullriks uppkopplad via GPRS. Det går men inte så snabbt. Man är ju ute i skogen... här finns varken 3G eller turbo 3G. Det som finns räcker gott för mig. Jag sitter i det gemensamma "Folkbildningstältet" som Älvsby folkhögskola och SENSUS har på lägret. Vi försöker berätta om vårt utbud av kurser, cirklar och olika satsningar.

På lägret finns det inga möjligheter till att ladda sin mobiltelefon. Och eftersom en del är beroende av den så erbjuder vi även laddning av densamma. Det blir mer och mer populärt varefter veckan framskrider. Att det sedan kostar 50:-som går till missionsprojektet "Barn i alla länder" gör ju inte saken sämre.

Vädret är helt enkelt det bästa tänkbara. Svaga vindar och en temperatur kring 22-23 grader. Sol och klar blå himmel. Allt flyter på bra. Marken håller för tusentals fötter och tälten är torra och fina. Marken är sedan tidigare blöt så brandfaran är ringa.

Det är helt enkelt ett kanonläger!

På fredag är det den stora marknadsdagen och då räknar vi med att det kommer att bli många fler. Lägret består av 1740 personer.

Bättre men inte bra. Än finns feber kvar i kroppen och antibiotikan ger märkliga bakfyllekänningar, typ. Ingen artist alltså men det blir bättre. Försöker jobba lite, främst på EFS stora scoutläger; Patrullriks som innehåller 1740 personer på läger i en vecka. Imponerande som vanligt.

För övrigt så finns ingen längtan ut till stranden och sanden mellan tårna. Lyssnar man till den allmänna skvalradion så verkar det vara det enda som gäller. Sanden, solen och badet. Årscykeln däremellan förväntas ska vara en enda lång mental istid. Det finns nog annat i livet också har jag hört. Längtan till havet står väl för frihet och ledighet kan jag tänka och då är jag med. Livet skiftar och årtiderna skiftar och allt har sin tjusning.

Jakten på vårtecken är sedan i januari för länge sedan över och nu väntar vi få höra önskan och hopp om långa mörka mysiga gosiga varma sommarkvällar, brittsommar och allt vad det heter. Det låter i mina öron lite fattigt. Är det det som ska vara innehållet; längtan efter bra väder? Längtan efter njutning? Jag tror man behöver mer än så. Mening till exempel. Något som ger själen vingar. Arbete som syns. Att få betyda något för en annan. Något som håller lite längre och betyder lite mer än att gå över stekhet sand, bli illröd i jakten på brun låtsasskönhet, fryssvettas på en strand och låtsas njuta över värme när alla egentligen tycker att det är för varmt...

Man är sjuk. Urinvägsinfektion. Bakterier. Snabbsänka på 114, normalt ska den vara på 10. Man äter antibiotika. En långkur på 20 dagar. Högsta noterade feber: 39,7 Gigantiska frossbrytningar. Blöta lakan. Ingen aptit. Livet går stilla framåt, och planeringar grusas.

Man lever campingliv. Lite speciellt men helt OK. Många husbilar är det...och så ett och annat tält. Som mitt.

 Man är på resa.

Det blev en tidig morgon. Redan halv fem så steg jag upp. Då var det dags tyckte min kropp att komma sig iväg. En halv timma före den inställda tiden på min telefon och dess alarm. En snabb kopp kaffe och två digestive och jag var iväg. Halv fyra var jag på plats vid ett av mina delmål denna helg. Det var Minicars, en av mina leverantörer. Helt klart imponerande att se deras lager. Både imponernade och lite beklämmande. Trångt. Mycket trångt var det. Och lite rörigt. Men det fungerar ju. Grejerna kommer fram. Och nu planeras det ett nybygge i Enköping. Det blir stort. Mycket stort. Känns bra att få besöka denna grossist som verkligen satsar för framtiden. I morgon blir det fest hos samma leverantör. Det ska visst komma 110 gäster till den festen varav jag är en. Det ska bli riktigt kul.

Man är hos svärfars. Lata dagar. Slöa dagar. Lite jobb, lite grill. Lite träning o lite längtan hem. Till det man vill och det man egentligen vill. Det får gå. Och det går riktigt bra! Vi drar vidare till Sundsvall i morgon. Ska visst bli regn. Det kanske är denna sommars kännetecken. Regn. Det stör mig inte så mycket. Man är inne eller så är man ute. Anpassar sig. För att man kan. För att man har semester.

Sommaren rullar på. Vädret gör mig inte så mycket, den handlar bara om att kunna anpassa sig. Göra det som vädret bjuder. Värme har jag aldrig gillat och när det var drygt 25 grader för några dagar sedan så blev det tunga dagar. Som tur är har jag ju en luftvärme och luftkylepump i min shop som jag kan slå igång om det blir alldeles för olidligt. Den har hittills stått stilla. Några dagars lätt feber har gjort att allt det jag egentligen vill göra har gått på sparlåga. Märkligt vad en trött kropp kan göra med ens person. Det blir säkert bättre. Och när det då är flygväder så är det till att andas lugnt och veta att min tid kommer, sen.

I kväll så blev det bio. Inidana Jones tog sig fram på ett märkligt sätt. Jag må säga att han är duktig. Överlever allt och klarar allt. Måhända har vi nu också sett början till ett generationsskifte när en son helt plötsligt dök upp. Vi får väl se. Men hur nästa film ska kunna matcha denna är lite svårt att förstå. Nu tog vi nästan en tripp till Mars så i nästa film åker vi väl dit. Overkligt hela vägen är väl ett signum för filmen. Och nästan så att det börjar likna Bond som i de sista filmerna med Brosnan närmast drev med sig själv och sin karaktär. Jag tycker nog att även Ford gör det med sin.