Har haft en ledig dag. Det märkliga är att jag känner av att det är höst. I och för sig inte så märkligt eftersom det både känns, syns och börjar bli höst. Men jag märker det på mig själv att jag börjar fixa med utelampor. Har satt upp en idag under ett mörkt tak som ska lysa upp så där lagom. Den har en ljussensor så den tänds när det blir lite skymt om kvällen. Det är en fiffig grej. Jag har även fixat en kabel som gått av så att knutlampan ska kunna lysa på samma sätt. Kanske är det längtan efter ljus som gör att jag monerar lampor och kollar så att de fungerar. Kanske är det en ljusterapi i sig att fixa med lampor. Dagen blir kortare och utetiden blir även den begränsad. Borta är den ljusa friheten där inget, i alla fall inte ljuset hindrar en från att vara ute dygnet runt.

Läser på DN att Internet explorer version 8 är på gång. Där ska finnas en funktion som gör dig anomym på nätet och som enligt artikeln ska göra att sökmotorn Google ska få problem. Dels kan man ju undra om man egentligen är så anomym som det skrivs och sen kan jag undra om inte alla vill synas? Visst kan det finnas funktioner och säkerhetslösningar som är bra för att skydda att information inte kommer ut till obehöriga men annars har jag inga problem med att synas. Det finns ju sökmotoptimering tex. som ska dra trafik till en viss sida. Blir den omöjlig i så fall?

Det jag kan undra är om vissa ljusskygga personer kommer att vilja utnyttja den funktionen även om jag tror att de redan har den kunskapen. äs mer här:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=821592

En sån rubrik ger inga träffar...tror jag i alla fall. Besöker en fin plats i Västerbottens kustland; Munkviken. En kurs och lägergård. Det är fullt med barn som är på lägerskola och fler ska komma senare idag får jag veta. Vi är ett gäng från när och fjärran som sammanträder kring olika ledarutbildningar för unga ledare. Bilden nedan ljuger. Dagens väder var mer stormrikt eftersom vågorna gick höga och barnen lekte vid stranden och försökte både vara nära och långtifrån de rätt så stora vågorna.

En fin dag.

Googlade lite på Sofia Helin som spelar Arns Cecilia och hittade mycket förståss. Bland annat en rätt lång artikel här

Sofia som heter; Sofia Margareta Götschenhjelm Helin enligt Wikipedia.

Tittar lite till och från på filmen Capricorn one (Stenbocken) på TV4 film igår kväll. Den handlar om den första bemannade rymdfärden till Mars där något går snett redan innan raketen lyft. Astronauterna blir kvar på jorden medan raketen lyfter utan dem. Så här skriver Wikipedia om filmen;

"Capricorn One bygger i mångt och mycket på de konspirationsteorier som kretsat kring månlandningen 1969, då vissa hävdat att det hela varit ett Hollywood-regisserat spektakel i syfte för USA att vinna kapplöpningen till månen. Filmen blev aldrig någon succé, men har ändå uppskattats av många då den praktiskt taget är ensam som högbudget-produktion att ta upp ämnet till diskussion."

Något går dock snett vid återinträdet genom jordatmosfärden och kapseln brinner upp och astronauterna förolyckas. Efter som de nu "dött" så måste de ju dö på riktigt och en spännande jakt följer. Vi får bl a se Telly Savalas flyga en Boeing Stearman på ett halsbrytande sätt bland klipporna.

Man ser givetvis att 30 år gått men jag tycker ändå att filmen är välgjord efter de förutsättningar som då fanns. Och den underliggande frågan är givetvis; vad är det som händer på riktigt? Hur mycket kan man manipulera? Och med dagens datoranimeringar så är den frågan än mer relevant.

Kan detta vara framtiden? Att ha ett kort i sin mobiltelefon som i sin tur kan fungera vid betalning av varor? Visst vore det lite smidigt. Ett kort som du tankar med pengar och som du sedan kan betala med. Allt på ett säkert och tryggt sätt med koder etc. I alla fall inte sämre än med ett betalkort, där jag ser (och jag häpnar) att en del inte har någon kod kopplat till sitt ICA-kort tex. Helt öppet om du stjäl det.

http://www.prylportalen.se/artikel/ntt_docomo_satsar_pa_planboksmobiler_050816083100-239.html

Vi åkte ett gäng grabbar och kollade på Arn – Riket vid vägen slut. Filmen som är del 2 i serien om Arn kan vissa stunder kännas som en riktig storfilm. Vackra människor, vackra vyer från öknen och vårt Sverige. Och vissa stunder rycks jag med och grips av den otroliga berättelsen om hur vårt land föddes. Eller tron på hur vårt land föddes. Eller i alla fall hur vår södra del föddes. Det är pampigt, välfilmat och säkerligen har de haft ett idogt sökande och väntande efter rätt ljus – det som gör eller förstör bilden.

Men det storslagna, eller sökandet efter det storslagna har sin baksida. De många stirrande och lidande ansiktena hindrar och hämmar berättelsen. Jag blir stundtals lite otålig. Det blir lite segt, ibland. Och de detaljer som man hinner se på allt som byggts upp för filmen känns stundtals lite konstgjorda. Vad som är genuint äkta från tiden kring 1100-talet är ju alltid svårt att återge på ett äkta sätt men för att få det äkta och ge mer rättvisa till detaljerna så skulle nog filmen kortas ned lite mer. Såg jag rätt att man använde renskinn på en av sittplatserna i vagnen? Man kanske hade renskinn, vad vet jag men jag noterade.

Johan som spelar Arn känns mest rätt tycker jag. Han är skitig och blödande och sedan rider han ju med stor vana. Kung Sverker är nog hämtad från modekatalogen mer är från den svenska myllan. Sofia som spelar Cecilia är och ska vara vacker och längtande filmen igenom. Men nog får vi se hennes vänstra sida lite för mycket där hennes ärr inte syns så tydligt.

Stellan som spelar Birger Brosa är bäst. Han är råbarkad och smutsig, svärande och vresig och smart.

Det finns mycket att notera, både stort och smått om filmen. Sammantaget så det en OK film. Den har ambitioner med storslagna vyer och slag men faller lite på det låga tempot. Samtidigt har den modet att vara just långsam och eftertänksam med våldet och krigen och dödandet och kärleken som linje.

Se den!

Räknaren på min blogg har fått fnatt. Den gick upp i spinn av en enda liten rubrik med rätt ord och med en hänvisning till en stor dagstidning. Kan orsaken vara så enkel som flygrädsla? Sensationslystnad? Att flygrädsla finns hos många vet jag och den känslan och rädslan respekters sannerligen. Att det finns en mindre fast mer befogad bilrädsla vet jag också.

Rädslor är inte logiska. De bara finns där och många lever med dem och har att varje dag hantera dem.

Att flygbolaget har ett tveksamt rykte vet jag också. Att jag själv ska flyga med dem i höst vet jag. Om jag överlever bilresan dit vill säga. Minst 500 av oss ska ju dö i trafiken i år vilket är ett sorgligt kapitel.

Flygbolaget flyger trots allt, eller kanske tack vare sitt rykte. Billigt flyg lockar alltid, även mig.

Men jag undrar ändå; vad var det som gjorde att så många klickade?